Glesbygd till salu!

Glesbygd till salu!

Regionalt Designcentrum Jämtland arbetar för att människor, organisationer och hela Jämtlands län ska utvecklas med hjälp av design. Denna gång följde vi med till Hallen och hjälpte till att ordna en talarkväll för glesbygdsutveckling.

Torsdag den 5 mars kl 18.00 började talarkvällen i Hallengården. Po Tidholm och Thomas Håkki Eriksson var inbjudna talare men också bygderna Hallen och Kall fick plats på scen för att berätta om engagemanget i bygderna. Hallengården med sina 250 platser fylldes perfekt med besökare och det var god stämning och många skratt.

Gymnastiksalen i Hallengården fylldes snabbt av besökare från hela regionen.

Kvällen till ära hade en hel buss hade chartrats för att köra in människor från Kall och besökare anlände från både Bräcke, Åre och Östersund. Tyvärr kunde eventet inte streamas på grund av internetbrist så vi hoppas kunna delge andra kvällens resultat med detta blogginlägg.

Folkbildning som motor

Kvällens moderator var Peter Jansson från Studieförbundet Vuxenskolan (SV). Peter inledde med att berätta om SV:s uppgift, om folkbildningens syfte och historia. Bland annat citerade han Olof Palme som sagt “Folkbildningen ska vara en oroshärd i samhället”. Det fick sätta tonen för kvällen.

Johanna Halvarsson och Linnea Haggren presenterar sin bygd.

Stolta representanter för Hallenbygden.

Hallenbygden - människorna är engagerade

Först ut på scenen var Hallenbygden representerade av Linnea Haggren och Johanna Halvarsson. Linnea är relativt nyinflyttad men kunde berätta om bygdens vana vid att rädda skolor, eftersom nedläggningshot funnits tidigare. Hennes familj valde till och med att bosätta sig i Hallen just tack vare att det finns ett engagemang och människor som gör något. Linnea berättade att Hallenbygden i Samverkan var en av anledningarna. Verksamhetens syfte är att samverka, ena och utveckla bygden. Det finns en lista på saker bygden vill se hända – massor av stora och små idéer, samlade i visionsdokument 2025.

Johanna Halvarsson går i nionde klass på högstadiet i Hallen. Hon berättade om sin klass och arbetet med elevråd, egen fritidsgård och känslan av att Hallen är ganska centralt för henne. På frågan hur hon uppfattar elevunderlaget i Hallens högstadieskolan svarade Johanna: “Klanka inte ner på att vi är få, för vi blir väldigt bra kompisar istället och umgås över åldrarna.”

Kallbygden en resurs för samhället

Efter att kvällens första talare fått säga sitt välkomnades representanter från Kallbygden till scenen för att berätta om arbetet som görs med glesbygdsutveckling i deras bygd. Kallbygdens representanter berättade att de är organiserade i en intresseförening och en folkvald områdesstyrelse med eget politiskt mandat och egen budget. Det är de ensamma om i Sverige. Mycket fungerar föredömligt i Kallbygden trots att där bara bor 500 invånare. Skämtsamt säger man att “enligt EU finns inte Kall”. En intressant slutsats man gjort i Kall är är en så kallad Bygdebalans, ett dokument som visar det man egentligen levererar ut till resten av samhället. Att bygden inte alls är en belastning, utan i själva verket en stor resurs. Några saker som är på gång just nu är: Vindkraft, Nya bostäder, Uppgradering av bredband, Servicepunkt, Behålla skolan. Allt detta finns att läsa om i Kallbygdens dokument Vision 2034. 

Journalisten och norrlandsexperten Po Tidholm kåserade om sina iaktagelser av glesbygdsutveckling genom åren och om engagemanget för sin egen bygd.

Norrlandsexpert om utveckling

Efter inblickarna i Hallenbygdens och Kallbygdens arbeten för den egna framtiden blev det dags för kvällens två huvudnummer. Journalisten och samhällsdebattören Po Tidholm bjöds upp på scenen.

Po har rest runt i norrland och i Sverige i många år för att diskutera frågor om glesbygd, arbetsmarknad, kolonialisering med mera. Själv bor han i en bygd i södra norrland där skolan precis som i Hallen är hotad av nedläggning och där bygden sluter samman. 

Missvisande struktur

En viktig poäng för Po att göra denna kväll är att enstaka goda exempel riskerar att skyla sikten för övriga strukturer som kanske bättre visar det verkliga norrland. Ett strukturellt problem är resten av Sveriges syn på vad Norrland är – leverantör av energi och råvaror. Glesbygdsverket som tidigare analyserade strukturerna har nu inkluderats i Tillväxtverket, vilket Po tycker är synd eftersom tillväxtstankarna inte är anpassat till livet på landsbygden. I norrland finns det bara två tillväxtområden: Östersund/Åre och Umeå. Alla andra områden minskar i befolkning. Det enda sättet för politiker att hantera situationen verkar vara att säga att det är bra trots att det inte är det – verkar vara en sjuka som spridit sig i samhället. Verktygen för regionalpolitiken försvann i och med EU – det finns inget att hämta för en politiker eftersom pengarna ligger på en annan nivå. I Pos hemby, som hotades av nedläggning av byskolan, slog man sönder argumenten i underlaget genom att kolla upp bakgrund, siffror med mera. Underminera beslutsunderlagen – gör det politiskt omöjligt att ta sådana beslut. Po hittade också ungefär 50 andra byskolor som kämpande med samma sak.

Välden urbaniseras i en hisnande takt, Sverige har Europas snabbaste urbaniseringstakt. Politiken gör inget alls för att kompensera för centraliseringen, snarare tvärt om. Vart man än kommer finns det en centrum-periferi-perspektiv. Många kommuner slentriancentraliserar och Po tror att de kommer ångra sig. Hur kommer Åre kommun se ut om 15 eller 20 år?

Politiken ska kompensera för övriga strömningar i samhället som motverkar det man vill se. Det har inte alltid varit så här. Fram till ganska nyligen, betraktades alla som lika mycket värda, även om man bodde på landsbygden. Det har nu försvunnit utan någon som helst debatt eller formella beslut. Kommunerna måste säga ifrån.

Vårt skattesystem fungerar inte som det borde, kommunerna får inte längre in löneskatter för utvinningen av sina naturresurser. Det är en råvarornas förbannelse. Po hävdar att han väldigt gärna skulle vilja ändra det svenska skattesystemet. Det offentliga måste kunna få in pengar på mer värden än på löneskatten. De norrländska råvarorna har ett värde av 40 miljarder kronor och ett förädlingsvärde av 500 miljarder – vi ser inte röken av någon av dem. Applåder och tack!

Strax före pausen med fika tog Håkan microfonen för att berätta om den manifestation som planerades inför kommande veckas kommunsammanträde om skolans nedläggning. Alla som ville fick gärna följa med och manifestera. 

I pausen visade Hallenborna upp sitt engagemang för att stoppa nedläggningen av skolan. Det gjordes med glada miner, reflexvästar som barnen ska bära när de väntar på skolskjutsen vid vägen och en namninsamling.

Efter pausen blev det dags för Thomas Håkki Eriksson att inspirera med sina erfarenheter av glesbygd. Föredraget startades igång med härlig rockabillymusik för att sätta god stämning. Thomas är konstnär och förespråkar att varje bygd är unik och minst lika cool som storstäderna.

Thomas Håkki Eriksson berättade om sina influenser från hembygden: pensionärernas historier, dansbandsmusik och älgjakt.

Det första Thomas valde att berätta om var sin uppväxt i Ljungaverk. Speciella minnen och viktiga händelser som är unika för just den platsen är människorna, deras berättelser och kunskaper. Bland annat umgicks Thomas som ung med många äldre som berättade skrönor och historier från fiske och älgjakt, han lärde sig dans i skolan och att baka av sin farmor. Han hade kompisar i alla åldrar. Sedan försvann jobben från Ljungaverk och det blev en utflyttningsbygd.

Nu är Thomas Eriksson konstnär och föreläsare och han reser runt i både Sverige och Norge för att berätta om sina olika galna projekt, mestadels för ungdomar för att visa upp det unika och coola som finns på landsbygden.

Det första projektet som tog skruv var när Thomas gick på konstskolan i Trondheim och karaktären Håkki från Ljungaverk uppstod. Håkki hade hockeyfrilla, sysslade med burnouts och huggormsjakt. Det blev snabbt en hype i Norge och Thomas och hans vänner kunde öppna butiker och sälja produkter till förmån för bygden hemma i Ljungaverk, som ett biståndsprojekt. Kopplingen till skrönorna han hörde som barn känns tydliga.

Senare projekt som Thomas drivit är Berättarboden som han körde runt med och samlade in historier från byarna i hembygden, och så har han jobbat som dansbands-dj och besökt äldreboenden där pensionärerna fått lyssna på sin ungdoms musik. 

Alla inbjudna talare samlades på scenen för att samtala med publiken om glesbygdsutveckling.

När Thomas Erikson talat klart och fått rungande applåder av publiken bjöds resten av talarna fram till scenen igen för panelsamtal och publikens frågor. En fråga som kom från publiken var “Vad har ni, Håkki och Po, för bild av det ni är inkallade till?” och svaret var att vi är i en bygd där man vill ta ställning tillsammans och stå upp för bygden för att åstadkomma något. Det finns en otrolig styrka i detta engagemang. Och som Thomas Eriksson uttryckte det “Det bästa med att vara på botten då har man ju i alla fall mark under fötterna“. Alla var överens om att man måste våga se det svår och mörka också. Alla stora samhällsförändringar har kommit ur att folk har varit arga, inte ur att man åker till centralen och bjuder på tunnbröd. Man löser inte de strukturella problemen genom att vifta med sina goda exempel. Råd: I det fortsatta arbetet, spekulera aldrig i vad andra vill ha av er. Allt ni gör ska ni göra för er. Krångla inte till det.

Vi behöver utbilda varandra i demokrati

Alla stora samhällsförändringar har kommit ur att folk har varit arga. Ett sätt att skapa förändring är att smula sönder argumenten för nedläggning som kommer utifrån. Man vill lösa centralortens problem på bekostnad av periferin. Det börjar bli allt mer omöjligt för medelklassen att bo på glesbygden. Nästan alla jobb är borta. Offentlig sektor och stora företag har ett ansvar. Lokala politiker borde inte vara så lojala gentemot stockholmspolitikerna. Det finns inget politiskt parti som har en bra glesbygdspolitik. Kom ihåg att man kan byta ut sina politiker. Marknadslösningar fungerar inte på glesbygden. Man måste vända synen och se att det kan vara värt någonting att bo på glesbygd. Vi påverkar just nu.

Problematiken kring att människor som arbetar på orten inte är skrivna där. Kanske skulle man kunna införa en turismskatt? I Norge kan man beskatta företag och fastigheter kommunalt, Sverige är det enda land där hela skatten är statlig. Po vill gärna vara med om att förändra skattesystemet i Sverige till förmån för glesbygd och en mer rättvis beskattning som inte dränerar norrland och glesbygden.

När kvällen led mot sitt slut och klockan närmade sig 21 gav moderatorn Peter det sista ordet till niondeklassaren Johanna från Kvissle i närheten av Hallen. Frågan hon fick var: Hur tänker du kring utflytt, vill du flytta tillbaka till Hallen när du blir äldre eller vill du göra något annat? Johanna tog micken och svarade lugnt att nu blir det några år på gymnasium i stan och att det blir nog bra med allt. Helst vill hon stanna i sin hembygd eftersom hon trivs bra med familjen, gården, hästarna och livet här.

Moderatorn Peter gav det sista ordet till niondeklassaren Johanna från Kvissle.

Po Tidholm och Thomas Håkki Eriksson tackade varandra för god insats och bytte gåvor med varandra. Po gav bort ett exemplar av sin bok Norrland och Håkki gav några av sina produkter med roliga budskap, klistermärken och en isskrapa bland annat.

Designcentrum fick också en rolig isskrapa av Håkki. Nu funderar vi på vad som går att göra med den mer än att skrapa is från bilen, kanske ha so degskrapa vid bakning också?

Hur gick det sen?

Beslut har tagits om att bevara både högstadium och förskola i Hallen i Åre kommun.

Länkar till rapportering om Glesbygd till salu!

Både P4 Jämtland, ÖP och såklart även lokala 321:an fanns på plats för att dokumentera.

• ÖP "Po Tidholm om Hallens skolkamp" 2015-03-06 
• Längre intervju med Po i ÖP 2015-03-06 
• 321:an om talarkvällen 2015-03-06 
• Sammandrag 321:an 2015-03-07